Regeringen har upptäckt tusenvis av fall av arbetare på atomanläggningar utanför Fukushima som lider av invändig strålning efter att dom visiterade Fukushimaområdet, sier NISA (Nuclear and Industrial Safety Agency) Tydligen har dom inhalerat radioaktiva substanser.
Vad hände med de ”50” modiga arbetarna som var kvar och kämpade tappert?
Vad hände med de 250msv som skulle vara max gränsen för strålning för arbetarna?
Är det ”bara” vanliga människor som jag som ni har lurad, Tepco,(ansvarliga sällskapen i Japan) eller har ni också lurad dissa japanare som jag hört ni har häntat till anläggningen, för att arbeta under dom sämsta omständigheter, en skam för Japan.
Borde en vanlig människa som jag ha visst om att man kan ha indra strålskador även om man testar negativt på en geiger räknare?
Jag trodde ni hade koll på hur mycket radioaktivitet ni utsatt dom för, men detta har gett en falsk trygghet.
En arbetare säger: ”Dom flesta arbetarna runt meg har aldrig fått någon check överhuvudtaget. Dom som är i 20 åren är särskilt bekymrad.”
NISA säger dom tog imot info från kärnkraftanläggningar från hela landet som målade arbetarnas invändiga strålning med ”whole body counters”, och talen visade 1500 counts i minuten (cpm) eller högre. 1993 arbetare hade invändig strålning på mer än 10000 cpm. Dom hade returnerad till sina hem nära Fukushima Atomanläggning, eller hade flyttat till andra kärnkraftvärk.
Jag forstår att några måste offra sig i ett försök på att stoppa det som händer på anläggningen. Och man skall på alla sätt hedra dom som gör detta arbete. Män man skall inte föra människor bak ljuset på det här sättet.
Och man skall behandla sina arbetare på det besta sätt, och inte la dom leva på två måltider om dagen, och kanske inte än en madrass att sova på. För detta har vi också läst om.
Och jag undrar: Varför är det inga andra länder som säger eller gör något?
Hela situationen är et internationalt anliggande, men värden är tyst. Varför?
Källa: The Mainichi Daily News
Andra länder gör faktiskt något:
SvarSlettUSA har bidragit med färskvatten och vattenkanoner, de har även experter från Department of Energy på plats på verket. Tungstenvästarna som anvånds av teknikerna som jobbar i reaktorbyggnaderna kommer med nästan all säkerhet därifrån.
Frankrike, Sydkorea och USA har skeppat många ton med borsyra till verket, borsyra dämpar kedjereaktioner och har förmodligen hindrat att reaktorerna nått kritikalitet de senaste veckorna.
Frankrike har förbundit sig att ta emot strålskadade.
...men visst kan mycket mer göras!
Hej Daniel,
SvarSlettTack för din kommentar.
Javisst har du rett i det. Det är många som hjälper till på olika områder. Och det är bra.
Men jag tenkte mest här på arbetsforholdanden till dom som arbeter på kärnkraftanleggningen.
Jag forstår inte varför dom inte behandlas som dom hjältar dom är.
I dag läste jag en stark berettelse om pensionerade ingeniörer som ville göra en sista mission - arbeta på Fukushima. Initiativtakaren var över 70 år - han tänkte på dom unga på anläggningen som fick så mycket strålning.