Brev från en mamma Fukushima

Detta mötte en journalist från New York  då hon kom till Japan:

Källa: thejournal.eu

När Tomoko-san, en två barns mamma i Fukushima City, hörte från en NGO arbetare att jag skulle vara i Fukushima att rapportera om en berättelse om strålningen i kommunens skolor, var hon  vänlig nog att bruka sin tid till att tala med mig - och gav mig detta brev. Jag lovade att översätta det och dela det med dig. Så här är det: 

Till alla människor i USA och runt om i världen, 

Jag är så ledsen för uranet och plutoniumet som Japan har släppt ut i miljön. Nedfallet från Fukushima har redan gått över världen många gånger och nådd Hawaii, Alaska, och även New York. 
  
Vi bor 60 km (37 miles) från kärnkraftanläggningen och våra hem har kontaminerats utöver nivåerna som var i Tjernobyl. Det Cesium-137 de hittar i marken kommer att vara här i 30 år. Men regeringen kommer inte att hjälpa oss. De berättar att vi skall stanna kvar. De berättar för våra barn att sätta på masker och hattar och fortsätta gå i skolan. 
  
I sommar kommer våra barn inte att kunna bada. De kommer inte att kunna spela ute. De kan inte äta Fukushimas läckra persikor. De kan inte ens äta riset som Fukushima bönderna gör. De kan inte gå och besöka Fukushimas  vackra floder, berg och sjöar. Det gör mig ledsen. Detta fyller mig med så mycket sorg. 
  
Istället kommer våra barn tillbringa sommaren i sina klassrum, utan luftkonditionering, och svetta när de försöker att koncentrera sig på sina lektioner. Vi vet inte ens hur mycket strålning de redan har utsatts för. 
  
Jag var åtta år gammal, när Fukushima Daiichi anläggningen öppnas. Om jag hade förstått vad de byggde, skulle jag ha kämpat emot det. Jag insåg inte att det innehöll faror som skulle hota mina barn, mina barnbarn och deras barn. 
  
Jag är tacksam för allt stöd hela världen har sänt oss. 

Nu, vad vi ber dig om är att tala ut mot den japanska regeringen.

Pressa dem till att vidta åtgärder. 

Säg åt dem att göra det att skydda barn till deras högsta prioritet. 

Tack så mycket, 

Tomoko Hatsuzawa 
Fukushima City 
25 maj, 2011